Jag hade gått upp 1,2 kg den här veckan. Snacka om antiklimax, jag började störtgrina på vågen och kände mig orättvist behandlad av min bråkiga kropp. Jag höll på att tappa motivationen. Kände att skitsamma då, det spelar ju ingen roll att jag kämpar, det händer ju inget bra ändå. Men. Sen satte jag mig ner och rannsakade. Insåg att jag fallit i några fällor;
1, jag kompensationsäter mer än jag gör av med när jag tränat för mig nya träningsformer, mest de högintensivare såsom spinning och pump.
2, jag väger och skriver inte in min mat längre, och jag trodde att jag kunde beräkna själv vad jag behöver för att gå ner men jag har inte kommit dit än.
3, jag har försökt sockeravvänja med lchf men jag har inte gjort det fullt ut - jag har låtit det slinka ner en bit choklad, en hamburgare och så vidare. Så resultatet är att jag har fått i mig mer fett men jag har inte uteslutit kolhydrater helt ändå.
4, är i kombination med nummer 1-3 - jag har ägnat mig åt en smula självbedrägeri. Jag tycker att jag kämpar och äter bra, men att tycka något är inte samma sak som verkligheten. Jag HAR tränat bra, men jag har uppenbarligen inte ätit så bra som jag försökt intala mig själv. Går jag inte ner gör jag uppenbarligen något fel.
Nu har jag börjat väga och skriva in i matdagboken igen. Måste få bukt med problemet, få svart på vitt vad det är jag äter och måste kunna gå tillbaka och se vad jag ätit/tränat när jag väger mig och ser resultatet. Går jag inte ner fast att jag legat på minus rejält hela veckan, då kan jag sura och tycka att jag kämpar och att det är orättvist. Tills vidare får jag inse att det kanske inte är orättvist, det kanske är helt adekvat. Och jag är åtminstone glad att jag upptäcker det i tid, och inte när jag gått upp allt jag kämpat för att gå ner.
Igår blev det en promenad på 8 kilometer med A, en vacker höstpromenad längs vattnet. Det var fint. Idag blir det en kortare förmiddagspromenad och sedan en liten eftermiddagslöptur är tanken. Med träningen är planen att jag ska träna så mycket jag orkar och har lust med utan att det tar över matplaneringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar